Emmelie

Jag gjorde mitt livs förändring, men det resulterade i mitt livs största misstag. Jag vet inte hur länge jag har gått och pratat om att färga om håret till lite ljusare, alltså typ brunt. Men jag har aldrig vågat, förens idag då, If I could turn back time.



Jag hade tänkt mig något i den stilen (bortse från minen, jag var inte beredd bara). Jag ville fortfarande ha något mörkt, för jag passar verkligen inte i ljust hår. Jag föddes med fel hårfärg. Men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig.



Det här var efter avfärgningen, så det ser inte riktigt ut så nu, men fan inte så mycket bättre alltså! Det var en blandning av blondt/orange/rött och brunt, jättefint! Den andra hårfärgen som jag skulle ha i sen insåg jag skulle bli alldeles för ljus, så vi fick åka tillbaka till affären och byta till en mörkare nyans. Om det ändå hade blivit som på bilden på förpackningen.. jag har fortfarande kvar den där fina skiftningen av gult/guld mitt på huvudet. Mitt hår är en blandning av guld, brunt, koppar och orange. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Men jag har bestämt mig nu, imorgon ska jag åka tidigt och handla ny hårfärg och färga tillbaka till min gamla hårfärg. Jag trivs bäst i den, och nu vet jag också att jag inte ska ljusare hårfärg, så då slipper jag gå och fundera över det.

Fast det som jag tycker är mest tragiskt med det här, det är folk som inte förstår, som inte kan sätta sig in i min situation. Alla har väl något hos sig själv som man tycker om lite extra mycket. Jag har i alla fall det, och det är mitt hår! För mig är det typ samma som om någon skulle tappa sitt ena ben och gråta över det, jag gråter över mitt hår när det inte ser ut som det ska. Okej, lite överdrivet där, men ni fattar kanske vad jag menar. Mitt hår är mitt allt, det är mitt hår som heter Emmelie. När jag inte har något att göra så pillar jag alltid i håret, när jag har något att göra.. så pillar jag också alltid i håret. Mitt hår är med mig överallt, vart jag än går, vart jag än vänder och vrider mitt huvud. Nu har jag överdrivit en hel del, så ingen behöver jaga upp sig. Men jag har och kommer gråta lite till..



Det är så det ska va!